Magnus Genrup, professor i kraftverksteknik vid Lunds universitet, argumenterar starkt för användningen av gasturbiner i det svenska elnätet i en artikel i Tidningen Energi, särskilt i krissituationer och för att hantera intermittenta energikällor som sol och vind. Gasturbiner, som är flexibla och kan drivas med förnybara bränslen (så som vätgas), ses som avgörande för att skapa en robust och responsiv energiproduktion. De är viktiga för att hantera isolerade nätverk och för att stödja nätet under uppstart från svartstart. Trots deras kapacitet och flexibilitet har gasturbiner inte fått stor uppmärksamhet i det svenska energisystemet.
Viktiga punkter:
- Flexibilitet och stöd för elnätet: Gasturbiner kan snabbt starta och stoppa för att stödja elnätet vid behov.
- Användning av förnybara bränslen: Teknologin är kompatibel med olika förnybara bränslen, vilket gör den till en hållbar lösning.
- Krisberedskap: Gasturbiner har förmågan att leverera el till avgränsade områden under kriser, vilket är essentiellt för säkerheten.
- Framtida potential: Trots utmaningar i acceptans och förståelse, har gasturbiner potential att integreras bredare i energisystemet för att hantera effektbalans och frekvensstabilitet.
Så rent teoretiskt kan man, successivt, avlasta systemet genom att låta mindre samhällen/orter bli oberoende öar?
Hur ser kostnadskalkylen ut / Pay off för en komplett anläggning som skall förse ett samhälle med ca. 50 000 invånare samt mindre industriell verksamhet?
(Säg, runt 50 MW)
Elproduktion skulle ske via kustnära (geografiskt möjligt) vindkraftverk och/eller solcellspark.